Testosteron vs SARMs: jämförelse av anabol aktivitet, hormonell suppression och evidensläge

Sedan selektiva androgenreceptormodulatorer började uppmärksammas har diskussionen fortsatt om vad som är mest effektivt för att förändra kroppssammansättningen: klassiska androgener eller mer selektivt verkande substanser. Inom bodybuilding är frågan särskilt relevant eftersom atleter ofta söker en balans mellan ökad muskelmassa, förbättrad styrka och en så låg risk för biverkningar som möjligt.

Att jämföra Testosteron och SARMs enbart utifrån frågan ”vilket är starkare?” blir dock missvisande. Substanserna skiljer sig åt när det gäller verkningsmekanismer, mängden tillgänglig vetenskaplig evidens och hur väl deras kort- och långsiktiga effekter är kartlagda. Testosteron har använts medicinskt i flera decennier och är välstuderat, medan de flesta SARMs fortfarande inte är godkända för att öka muskelmassa eller för idrottslig användning.

Jämförelse av den anabola aktiviteten hos Testosteron och SARMs

Testosteron är ett naturligt förekommande androgen hos människan och ett välstuderat anabolt hormon. Det binder till androgenreceptorer i flera olika vävnader, bland annat skelettmuskulaturen, och kan stimulera processer som är kopplade till proteinsyntes och ökning av fettfri kroppsmassa.

Effekterna är dock inte begränsade till muskelvävnad. Testosteron kan omvandlas till östradiol via enzymet aromatas och till dihydrotestosteron (DHT) via 5-alfa-reduktas. Den anabola effekten åtföljs därför också av bredare endokrina och androgena effekter i kroppen.

SARMs utvecklades med en annan farmakologisk idé. Målet var att aktivera androgenreceptorer mer selektivt i vävnader som muskler och skelett, samtidigt som påverkan på vissa andra androgenkänsliga organ skulle minska.

På pappret låter denna vävnadsselektivitet attraktiv. I praktiken är bilden betydligt mer komplex. Olika SARMs kan skilja sig avsevärt från varandra, och högre vävnadsselektivitet innebär inte att systemiska effekter uteblir. Vissa substanser har visat att de kan öka fettfri kroppsmassa, men den kliniska evidensen är betydligt mer begränsad än för Testosteron.

En annan viktig detalj är hur resultaten från SARM-studier tolkas. Forskningen mäter ofta förändringar i lean body mass, alltså fettfri kroppsmassa. Det är inte samma sak som ren skelettmuskelmassa. Fettfri kroppsmassa omfattar även vatten, organ, bindväv och andra fettfria komponenter. En ökning av lean body mass bör därför inte automatiskt tolkas som en lika stor ökning av skelettmuskulaturen.

Testosteron inom bodybuilding

Testosteron används inom bodybuilding framför allt på grund av sin tydliga och väl dokumenterade anabola effekt. Exogent Testosteron kan öka fettfri kroppsmassa och styrka, men hur stora förändringarna blir påverkas av många faktorer, bland annat total exponering, kost, träningsstimulus, återhämtning och individuell respons.

Formuleringar som ”garanterad ökning av kvalitetsmassa” är därför inte särskilt korrekta. Testosteron har utan tvekan en stark anabol potential, men slutresultatet bestäms aldrig av en enda substans.

Inom sportfarmakologi finns Testosteron i olika esterformer. De innehåller samma aktiva hormon men skiljer sig åt i hur snabbt substansen frisätts och hur länge den verkar. Skillnaderna gäller främst farmakokinetiken och innebär inte ett fundamentalt annorlunda anabolt verkningssätt.

Exogent Testosteron hämmar dessutom kroppens egen hormonaxel och kan påverka hematokrit, blodfetter, blodtryck, reproduktiv funktion och andra fysiologiska parametrar. Effekterna sträcker sig därför långt utanför enbart muskelvävnaden.

SARMs inom bodybuilding och deras påverkan på muskeltillväxt

Intresset för SARMs inom bodybuilding uppstod till stor del ur försöket att få en anabol effekt med mindre uttalade klassiska androgenrelaterade biverkningar än vad som förknippas med traditionella anabola steroider.

Kemiskt sett är dessa substanser inte steroider, men de interagerar med samma androgenreceptor. Via denna mekanism kan de påverka processer som är relevanta för både muskel- och benvävnad.

Vissa SARMs som förknippas med muskeluppbyggnad har i kliniska studier faktiskt visat ökningar av fettfri kroppsmassa. Evidensen för förbättrad styrka, fysisk funktion och framför allt långsiktig säkerhet är däremot betydligt mindre entydig.

SARMs bör inte betraktas som lokalt verkande substanser som endast påverkar musklerna. De cirkulerar systemiskt i kroppen och kan påverka hormonaxeln, blodfetterna, levervärden och andra fysiologiska processer.

De flesta typiska icke-steroida SARMs aromatiserar inte heller till östrogen. Det skiljer dem från Testosteron, men innebär inte att förändringar i vätskebalans eller andra biverkningar är uteslutna.

Hur SARMs påverkar kroppens egen Testosteronproduktion

En av de vanligaste föreställningarna om SARMs är att de nästan inte påverkar det endokrina systemet alls. I verkligheten upphäver selektiv androgenreceptoraktivitet inte den negativa återkopplingen.

När den androgena aktiviteten i kroppen ökar kan hypotalamus-hypofys-gonad-axeln minska den naturliga stimuleringen av testiklarna. Som följd kan den endogena Testosteronproduktionen sjunka.

Hur mycket SARMs påverkar Testosteron beror på den specifika substansen, exponeringens längd och individens respons. Även substanser som inom bodybuildingmiljö beskrivs som relativt ”milda” kan sänka kroppens egen Testosteronnivå och förändra LH och FSH.

Påståendet att SARMs skulle bevara den naturliga hormonproduktionen ”på maximal nivå” stämmer därför inte med den faktiska fysiologin.

Testosteronsuppression vid användning av SARMs

Den huvudsakliga mekanismen bakom hormonell suppression är negativ återkoppling. Kroppen tolkar den extra androgena stimuleringen som en signal om att den egna hormonella signaleringen och produktionen kan minskas.

Graden av Testosteronsuppression går inte att beskriva generellt som enbart mild eller måttlig. Den kan variera kraftigt mellan olika SARMs och påverkas av exponeringens längd, egenskaperna hos den specifika substansen och individuell känslighet.

Jämfört med traditionella anabola steroider kan vissa SARMs faktiskt ha en annorlunda suppressionsprofil. Det innebär dock inte att de automatiskt är säkrare för hormonsystemet.

Ett ytterligare problem är att SARM-produkter på sportmarknaden inte alltid motsvarar innehållsdeklarationen. Om den faktiska koncentrationen skiljer sig från vad som anges på etiketten eller om produkten innehåller andra substanser blir det ännu svårare att förutsäga graden av hormonell suppression.

Återhämtning av Testosteronproduktionen efter SARMs

Efter att SARMs har satts ut kan hormonaxeln gradvis återhämta sig, men det finns ingen universell tidsram som gäller för alla.

Hos en person kan laboratorievärden närma sig utgångsnivåerna relativt snabbt, medan suppressionen hos en annan kan kvarstå betydligt längre. Processen påverkas bland annat av vilken substans som använts, exponeringens längd, graden av hämning av hormonaxeln och det endokrina systemets tillstånd före användningen.

Det är därför inte korrekt att hävda att en normal Testosteronproduktion efter SARMs alltid återställs inom några veckor.

Om symtom på hypogonadism kvarstår efter utsättning eller om laboratorievärden fortfarande är avvikande behövs medicinsk bedömning. Beslut om eventuell läkemedelsbehandling, inklusive Post Cycle Therapy (PCT), bör baseras på provresultat och individens tillstånd och inte ses som ett automatiskt steg efter varje period av SARM-användning.

Biverkningar, hormonella risker och uppföljning av värden

SARMs marknadsförs ofta som ett säkrare alternativ till anabola steroider. Men ”mer selektiv” och ”säker” betyder inte samma sak.

Vid användning av substanser med androgen aktivitet kan flera laboratorievärden vara relevanta för att upptäcka hormonella och metabola förändringar:

• totalt och fritt Testosteron samt LH och FSH;
• lipidprofil, inklusive HDL och LDL;
• levervärden, inklusive ALT och AST;
• blodstatus och andra prover när det finns medicinsk indikation.

Laboratorieuppföljning kan hjälpa till att upptäcka en del av de förändringar som uppstår, men den gör i sig inte icke-medicinsk användning av SARMs eller anabola steroider säker.

För de flesta SARMs finns det dessutom inga godkända användningsprotokoll för bodybuilding, deff eller muskeluppbyggnad. Därför går det inte att tala om en vetenskapligt fastställd ”säker cykellängd” eller en universell dosering för idrottsliga syften.

Testosteron och SARMs: skillnader i evidensläget

Detta är en av de viktigaste delarna av hela jämförelsen.

Testosteron har studerats i flera decennier. Dess fysiologi, farmakologi, medicinska användningsområden, anabola effekter och många av de potentiella riskerna är relativt väl dokumenterade.

För SARMs är evidensunderlaget betydligt mindre. För vissa substanser finns kontrollerade studier på människor, men många föreningar som blivit populära inom bodybuilding har endast studerats i begränsad omfattning eller har aldrig fått något godkännande för medicinsk användning.

Här uppstår en viktig paradox. SARMs uppfattas ofta som en ”modern och säkrare version av steroider”, trots att det just är de långsiktiga effekterna som är betydligt sämre kartlagda.

Skillnaden i mängden tillgänglig evidens är därför betydande. För Testosteron har både de anabola effekterna och många potentiella risker studerats under lång tid. För SARMs bygger bedömningen av effekt och säkerhet i stället på ett mycket mindre och betydligt mindre långsiktigt forskningsunderlag.

Testosteron eller SARMs – vad är bättre?

Det finns inget enkelt svar där den ena kategorin kan beskrivas som generellt ”bättre” än den andra. Här jämförs substanser och substansgrupper som skiljer sig tydligt både i farmakologi och i hur omfattande de har studerats.

Testosteron har en väl dokumenterad anabol effekt och ett betydligt större evidensunderlag. Samtidigt har det systemiska hormonella effekter, hämmar kroppens egen Testosteronproduktion och är kopplat till androgena, reproduktiva och kardiovaskulära risker.

SARMs utvecklades som mer vävnadsselektiva modulatorer av androgenreceptorn. För vissa av dem har en ökning av fettfri kroppsmassa visats, men det finns betydligt mindre data om långsiktig säkerhet. De kan också hämma den naturliga Testosteronproduktionen och förändra andra laboratorievärden.

Det är därför felaktigt att beskriva SARMs som ett vetenskapligt bevisat säkert alternativ till traditionella anabola steroider. Samtidigt är det lika missvisande att betrakta alla SARMs som likvärdiga. Farmakologisk profil, grad av selektivitet och mängden tillgänglig forskning kan skilja sig avsevärt mellan olika substanser.

För bodybuilding ligger en av de viktigaste skillnaderna därför inte bara i den potentiella anabola aktiviteten, utan också i mängden och kvaliteten på den evidens som finns. Testosteron har studerats betydligt mer ingående, medan användningen av SARMs för att förändra kroppssammansättningen på många sätt har gått snabbare än den vetenskapliga evidens som i dag finns tillgänglig för dessa substanser.