GLP-1-läkemedel och muskelmassa: så går du ner i vikt utan onödig muskelförlust

Läkemedel som påverkar inkretinsystemet, däribland GLP-1-receptoragonister, har fått stor spridning inom behandling av obesitas och viktkontroll. I takt med att dessa läkemedel blivit mer uppmärksammade har intresset också ökat inom fitness och styrkesport, där frågan om att bevara muskelmassa under viktnedgång är särskilt viktig.

En snabb viktnedgång kan innebära mindre uppenbara nackdelar för arbetsvikter, återhämtning och muskelvolym. För en atlet blir huvudmålet därför att minska mängden kroppsfett och samtidigt begränsa förlusten av muskelmassa och fysisk prestationsförmåga så långt det är möjligt.

Vad är GLP-1-läkemedel och hur hjälper de vid viktnedgång?

Läkemedel i denna grupp efterliknar effekten av det naturliga tarmhormonet GLP-1 eller påverkar flera inkretinreceptorer samtidigt. En GLP-1-receptoragonist påverkar bland annat de centra i det centrala nervsystemet som reglerar aptit, förstärker mättnadskänslan och kan bromsa magsäckstömningen.

För många gör detta det enklare att kontrollera hur mycket man äter och att hålla sig till ett lägre kaloriintag.

GLP-1-baserade läkemedel påverkar även kolhydratmetabolismen. De ökar den glukosberoende insulinfrisättningen, reglerar glukagonsekretionen och bidrar till bättre kontroll av blodsockernivåerna.

Minskad aptit kan göra det lättare att skapa ett kaloriunderskott, men toleransen för behandlingen varierar mellan individer. Hos vissa kan en kraftig aptitminskning eller gastrointestinala biverkningar, till exempel illamående, göra det svårare att få i sig tillräckligt med protein, energi och andra viktiga näringsämnen.

Det är också viktigt att komma ihåg att Semaglutid, Tirzepatid och andra läkemedel inom denna kategori inte utvecklades som preparat för bodybuilding eller en sportinriktad deff. Deras medicinska användning gäller i första hand behandling av obesitas, övervikt och störningar i glukosmetabolismen när det finns en relevant medicinsk indikation.

Varför kan muskelmassan minska under viktnedgång?

Vid ett långvarigt kaloriunderskott får kroppen mindre energi än den förbrukar. En stor del av den nödvändiga energin tas från kroppens fettreserver, men vid mycket snabb viktnedgång eller ett alltför stort underskott kan även den fettfria massan minska.

Risken blir särskilt hög när flera faktorer förekommer samtidigt:

• ett alltför stort energiunderskott;
• för lågt proteinintag;
• avsaknad av regelbunden styrketräning;
• mycket snabb viktnedgång;
• otillräcklig återhämtning.

Vid ett kraftigt energiunderskott ökar användningen av aminosyror i energimetabolismen, samtidigt som förutsättningarna för att bevara muskelvävnad blir mindre gynnsamma.

I studier av läkemedel för viktnedgång består en del av den förlorade kroppsvikten faktiskt av fettfri massa. Det är dock viktigt att skilja mellan fettfri massa och skelettmuskulatur. Fettfri massa omfattar även vatten, organ, bindväv och andra komponenter som inte utgör kroppsfett.

Att säga att en viss andel av den förlorade vikten direkt består av ”förbrända muskler” är därför en alltför förenklad beskrivning.

För en bodybuilder bör inte siffran på vågen vara den enda referenspunkten. Även styrkenivåer, muskelvolym och träningsprestation är viktiga indikatorer.

Hur påverkar GLP-1-agonister fett, muskler och kroppssammansättning?

GLP-1 påverkar framför allt mekanismer som reglerar aptit, mättnad och glukosmetabolism. Under behandling blir det för många lättare att hålla ett kaloriunderskott, vilket skapar förutsättningar för viktnedgång.

Läkemedlet i sig avgör dock inte exakt vilken vävnad som kommer att förloras. Vid viktnedgång minskar vanligtvis främst fettmassan, men en viss minskning av fettfri massa kan också förekomma.

GLP-1-läkemedel bör därför inte ses som preparat som automatiskt skyddar muskelmassan.

För en atlet är det klokt att följa flera parametrar samtidigt:

• utvecklingen av kroppsvikten;
• arbetsvikter i träningen;
• träningsprestation;
• kroppsmått;
• allmänt välbefinnande och återhämtning.

Om viktnedgången samtidigt leder till en tydlig och långvarig försämring av styrkan, sämre återhämtning eller svårigheter att få i sig tillräckligt med näring bör situationen diskuteras med den behandlande läkaren och vid behov även med en näringsspecialist.

Målet är en kontrollerad viktnedgång där en så stor del som möjligt av viktminskningen kommer från fettmassa, samtidigt som muskelvävnad och funktionell prestationsförmåga bevaras så långt det går.

Semaglutid och Tirzepatid: skillnader i viktnedgång och bevarande av muskelmassa

Semaglutid och Tirzepatid tillhör olika typer av inkretinbaserade läkemedel och har båda visat tydlig viktminskning i kliniska studier.

Semaglutid är en GLP-1-receptoragonist. Effekten är kopplad till reglering av aptit, mättnad, gastrointestinal motilitet och glukosmetabolism.

DEUS MEDICAL

Semaglutid peptid i vialer

110 € 115 €

Tirzepatid aktiverar både GIP- och GLP-1-receptorer. Denna dubbla inkretineffekt har i kliniska studier kopplats till större genomsnittlig viktnedgång, men effekten bör inte förenklas till enbart direkt ökad lipolys eller ”fettförbränning”.

DEUS MEDICAL

Tirzepatid (GIP- och GLP-1-receptoragonist) i vialer

100 €

Båda läkemedlen kan minska aptiten tydligt. Hur kraftig effekten blir, liksom risken för illamående och andra gastrointestinala biverkningar, varierar från person till person.

Det går därför inte att på förhand säga att Semaglutid alltid tolereras ”mildare” eller att Tirzepatid nödvändigtvis innebär större risk för ett för lågt proteinintag eller förlust av muskelmassa.

Vid användning av något av dessa läkemedel är det särskilt viktigt för idrottare att hålla koll på både det totala kaloriintaget och proteinintaget om aptiten minskar så mycket att den vanliga kosten blir svår att upprätthålla.

Varken Semaglutid eller Tirzepatid ersätter styrketräning eller en välplanerad kost. Val av läkemedel, medicinsk indikation och eventuella förändringar av behandlingen ska avgöras av läkare utifrån individens hälsotillstånd.

Så bevarar du muskelmassa vid användning av GLP-1-läkemedel

Att bevara muskelvävnad under läkemedelsstödd viktnedgång kräver ett systematiskt upplägg. Ju snabbare kroppsvikten minskar och ju lägre energitillgängligheten blir, desto viktigare blir ett tillräckligt proteinintag och ett regelbundet styrketräningsstimuli.

De viktigaste praktiska principerna är:

• få i sig tillräckligt med fullvärdigt protein – för de flesta som tränar regelbundet kan cirka 1,6–2,2 g protein per kilogram kroppsvikt och dag fungera som ett generellt riktmärke, med individuell anpassning vid uttalad övervikt eller mycket lågt kaloriintag;
• behålla regelbunden styrketräning;
• undvika ett alltför stort och långvarigt kaloriunderskott;
• följa återhämtning och sömnkvalitet;
• säkerställa ett tillräckligt intag av vitaminer, mineraler och andra nödvändiga näringsämnen;
• vid behov överväga kreatin som ett extra verktyg för att stödja styrka och högintensiv prestationsförmåga.

Separata BCAA-tillskott är inte nödvändiga för att bevara muskler om kosten redan innehåller tillräckligt med fullvärdigt protein och essentiella aminosyror.

Dessa åtgärder kan inte garantera att ingen fettfri massa går förlorad, men de kan bidra till att minska risken för en alltför stor förlust av muskelvävnad.

Om aptiten minskar så kraftigt att det blir svårt att regelbundet få i sig tillräckligt med mat och protein bör den läkare som ordinerat behandlingen kontaktas för att bedöma toleransen och om behandlingen behöver justeras.

Att bevara muskelmassan blir särskilt viktigt under längre perioder av viktnedgång. Ju längre kaloriunderskottet pågår, desto mer noggrant bör styrka, återhämtning och den totala energitillgängligheten följas.

Kost, protein och kaloriunderskott under viktnedgång

Ett välplanerat kaloriunderskott bör vara måttligt. Om energiintaget sänks för snabbt ökar risken för försämrad träningsprestation och större förlust av fettfri massa.

Det är lämpligt att fördela proteinintaget över flera måltider under dagen. På så sätt får kroppen regelbundet tillgång till essentiella aminosyror, och upplägget kan vara särskilt praktiskt när aptiten är nedsatt.

När den totala mängden mat minskar kraftigt är det viktigt att inte bara fokusera på protein, utan också på kostens övergripande näringstäthet. Ett kaloriunderskott kan innebära ett otillräckligt intag av vitaminer, mineraler, fibrer och essentiella fettsyror.

Om det under en GLP-1-behandling blir svårt att få i sig tillräckligt med fast föda kan näringstäta livsmedel och proteinshakes vara praktiska alternativ. De gör det möjligt att få i sig mer protein utan att behöva äta stora mängder mat.

Ett måttligt kaloriunderskott, tillräckligt protein och regelbunden styrketräning kan bidra till att en större del av viktnedgången kommer från fettmassa samtidigt som minskningen av fettfri massa begränsas så mycket som möjligt.

Inte ens med ett välplanerat upplägg går det dock att garantera att all vikt som försvinner enbart består av fett.

Styrketräning och uppföljning av utvecklingen under viktnedgång

Användning av GLP-1-läkemedel tar inte bort behovet av regelbunden styrketräning. Träning med motstånd ger det mekaniska stimuli som behövs för att hjälpa till att bevara muskelvävnad under ett energiunderskott.

Cardio kan också vara ett användbart verktyg för att öka energiförbrukningen och stödja den kardiovaskulära konditionen. Kombinationen av mycket stora mängder cardio, ett aggressivt kaloriunderskott, otillräckligt proteinintag och avsaknad av styrketräning ökar däremot risken för muskelförlust.

För många atleter kan 2–4 styrketräningspass per vecka vara ett praktiskt upplägg. Den optimala frekvensen beror dock på träningsbakgrund, total träningsvolym, underskottets storlek och kvaliteten på återhämtningen.

De viktigaste förutsättningarna för effektiv träning är:

• behålla regelbunden styrkebelastning;
• träna med tillräcklig intensitet;
• kontrollera den totala träningsvolymen;
• gradvis justera belastningen om återhämtningen försämras;
• säkerställa tillräcklig vila mellan tunga pass.

Siffran på vågen visar inte i sig vilken typ av vävnad viktminskningen kommer från.

För en mer exakt bedömning av kroppssammansättningen kan en **DEXA-mätning** användas. Bioimpedans är mer lättillgängligt och kan fungera för att följa den övergripande utvecklingen, men resultatet påverkas i högre grad av vätskestatus, matintag och mätförhållanden.

Det kan även vara värdefullt att följa kroppsmått, fotografier tagna under liknande förhållanden och utvecklingen av arbetsvikterna. Tillsammans ger dessa indikatorer en bättre bild av kvaliteten på viktnedgången.

GLP-1-läkemedel och bevarande av muskler: viktigaste slutsatserna

Användning av GLP-1-läkemedel för viktnedgång bör ske medvetet och utifrån en relevant medicinsk indikation. Läkemedlen kan hjälpa till att kontrollera aptiten och göra det enklare att hålla ett lägre kaloriintag, men förändringarna i kroppssammansättningen beror fortfarande i hög grad på kost, träning och hur snabbt vikten minskar.

Huvudmålet är att en så stor andel som möjligt av viktnedgången ska komma från fettvävnad samtidigt som muskelmassa och funktionell kapacitet bevaras så långt det är möjligt.

Det kräver ett systematiskt upplägg: ett måttligt kaloriunderskott, tillräckligt proteinintag, regelbunden styrketräning, tillräckligt med sömn och kontinuerlig kontroll av återhämtningen.

Semaglutid och Tirzepatid har olika farmakologiska egenskaper, och det är därför inte särskilt meningsfullt att välja mellan dem enbart utifrån frågan ”vilken är starkast?”. Båda kan påverka aptit, kroppsvikt och ätbeteende tydligt, medan den individuella toleransen kan variera betydligt.

När behandling är medicinskt motiverad bör det specifika GLP-1-läkemedlet väljas av läkare med hänsyn till hälsotillstånd, indikation, potentiella risker och individuell respons på behandlingen. För en atlet tillkommer dessutom uppgiften att bevara styrkeprestation och muskelvävnad under hela perioden av viktnedgång.